15 49.0138 8.38624 arrow 0 both 0 4000 1 0 horizontal https://hasseltassens.se 300 4000 -

Dräktigheten och valpningen
Som uppfödare är det viktigt att sätta sig in i sin tiks dräktighet och behov. Man måste också
förbereda inför valpningen och se till att intresserade valpköpare får all den information de vill
ha i väntan på ”önskevalpen”.

Det är också mycket praktiskt som ska förberedas och tiken måste tas om hand på ett bra
sätt under dräktigheten så att hon mår bra så att de fostren utvecklas som de ska. Efter en
lyckad parning med en fin hanhund känns det också självklart, väldigt spännande att följa
tikens veckor fram tills det är dags! Det tar nio veckor, dvs ca 63 dygn, med några dagars
variation, för en tik innan valparna föds.

Därför kommer vi att skriva ”dräktighetsdagbok” för varje parning. Men först lite fakta!

Generellt kan man säga att av fyra parade tikar så blir fem dräktiga efter en naturlig parning
där båda hundarna varit intresserade och villiga. Helst ska en så kallad ”hängning” bli av för
att man kan med säkerhet kan räkna med att tiken blir dräktig. Sedan får man vara observant
på tecken hos tiken som kan visa på att hon blivit dräktig.

Tecken på dräktighet:
 viss vulvasvullnad kvarstår efter löpet
 tiken är illamående i vecka 3 och/eller vecka 5
 ibland förekommer en lindrig blödning från vulva under någon/några dagar i vecka 3
 rodnad av spenarna från vecka 4
 spen- och juverförstoring från vecka 5
 bukförstoring från vecka 5
 klar, seg flytning från 4–5 veckan
 fosterrörelser från vecka 7
Hur kan man säkerställa dräktighet?
Diagnos kan ställas på flera sätt men vanligast idag är att man gör ett ultraljud ca 28 dagar
efter parning. Nackdelen är att en enstaka valp kan missas men fördelen är att man kan se
att valparna lever och att allt verkar normalt med livmodern.
Det är dock svårt att räkna valpar med ultraljud.  Man ser bara en liten del av buken åt
gången och det är lätt hänt att man räknar samma valp flera gånger eller missar en annan.
Vill man räkna valpar är det bättre att ta en röntgenbild någon gång efter dag 43 då har
valparnas skelett börjat bli så förkalkat att det ses på röntgen. Med lite träning kan man lära
sig att känna fosterblåsorna i buken från vecka 3.
Det finns även blodprov som kan användas men det visar bara om tiken blivit dräktig men
talar inte om hur valparna mår.

Här finns en liten spännande film! https://youtu.be/BsLfWgAFFIE
Vecka för vecka…
En film om valpens utveckling vecka för vecka:

Första veckan:
Dag 1: När tiken utsöndrar tillräckligt med hormoner för att ägglossningen stimuleras
accepterar hon hanen. Parningen föregås av en uppvaktningsfas när paret leker, men
penetreringen kan ske snabbt, inom en minut. Ibland krävs flera försök, särskild om paret
saknar erfarenhet. Hanen bestiger tiken och penetrerar henne, vilket ger upphov till en reflex
i tikens slida att låsa fast hanen tills parningen är fullbordad, från 15 och upp till 45-60
minuter. Oftast vänder sig hanen om (180°). Då sitter paret fast i varandra med huvudet åt
varsitt håll. När de ”låst fast” ska man absolut inte försöka skilja dem åt på något sätt!
Dag 4: Nu når sperman äggen, dräktigheten börjar när ett av tikens ägg befruktas av en av
hanens sädesceller. Ett embryo börjar växa nu och fram till dag 35.
Dag 7: Embryona flyttar sig från livmoderns topp ner mot livmoderhornen. Där ligger de och
flyter omkring i livmodervätskan.
Vecka 2
Dag 8:  Nu har tiken slutat löpa, och man kan borsta och pyssla om henne som vanligt.
Embryona ligger trygga och skyddade av livmoderhinnan.
Vecka 3
Dag 16: Embryona bäddas in i livmoderväggen där de fortsätter att växa. De börjar omges
av fosterhinnor som ger dem näring.
Vecka 4
Dag 25:  Nu kan man se dräktigheten på ultraljud och genom blodprov mäta relaxin-nivån.
Man kan också få en uppfattning om kullens storlek och upptäcka eventuella avvikelser.
Vecka 5
Dag 30: Nu börjar embryona utvecklas snabbare och ögonlocken bildas.
Dag 35: Nu går embryona in i fosterstadiet, tårna skiljs från varandra, organ börjar bildas, de
ökar drastiskt i vikt, skelettet börjar mineraliseras. Även tikens behov förändras, hon behöver
extra energi-m mineral- och proteinrik kost. Hennes aptit kan dock minska, så ge henne
gärna näringstillskott. Vecka 6
Dag 40: Fostrens klor bildas.
Vecka 7:
Dag 45: Tiken måste avmaskas, det är extra viktigt att hålla alla parasiter borta eftersom de
kan smitta valparna med sjukdomar. Det är också dags att göra ordning en plats där tiken
kan valpa och sedan dia och pyssla om sina ungar. En lugn plats i ett varmt rum med
lättstädat golv. Se också till att ha tillräckligt med handdukar och filtar för att kunna
byta ofta. Vecka 8
Dag 50: Nu förbenas fostrens skelett, och man kan se dem på röntgen. Att låta tiken
röntgas nu är att rekommendera eftersom man ser hur många valpar som ligger i
magen och undviker att valpar blir kvar i magen. Röntgen är varken farligt för tiken
eller för valparna.
Vecka 9
Dag 58: Nu är det snart dags för nedkomst. Tikens kroppsform ändras, vulvan vidgas
och bäckenligamenten mjukas upp. Hon letar efter en plats att bädda på. Hon verkar
orolig, men allt är normalt. Gör i ordning en låda för valparna som är lätt för tiken att
komma åt.

Valpfoster 58 dagar

Förbered tiken för valpning;
Duscha tiken så hon är ren inför valpning. Om hon är långhårig, ansa pälsen runt vulvan. Ta
tempen tre gånger per dag, när temperaturen faller med en grad från genomsnittet de
senaste dagarna, betyder det att valpning kommer att ske under de två närmaste dygnen.
Det är vanligt att tikar som bär stora kullar valpar tidigare än tikar som inte har lika många
valpar. Det har också visat sig att småvuxna hundraser ofta föder sina valpar relativt tidigt.
Varningstecken
Många dräktiga tikar är lite törstigare än normalt. Här får man dock vara observant eftersom
tikar som har en latent diabetes har benägenhet att utveckla den i samband med den
påfrestning som en dräktighet innebär.
Motion med måtta!
En tiks dräktighet är något helt något normalt på alla sätt och vis men som uppfödare måste
man ordna för att tiken att klara sin dräktighet och valpning på bästa sätt. Målet är att tiken
ska må så bra som möjligt och att hon ska kunna återhämta sig snabbt.
Under dräktighetens första veckor bör tiken få leva i stort sett som vanligt. Låt henne följa
med på långpromenaderna som hon brukar. Många tikar vill gå sina turer ända fram till
någon eller några veckor innan valpningen. Gå annars bara kortare promenader där hon får
strosa i sin egen takt.
Runt tredje veckan när implantationen sker bör man ta det lugnt. Se den första
dräktighetstiden som en mental nedvarvningsfas där ni långsamt anpassar er till det
kommande livet med valparna som ska präglas av lugn och ro.
Utfodring
Utfodringen är ett viktigt kapitel under dräktigheten. I god tid före parningen bör man vänja
över tiken på ett högenergifoder av bra kvalitet som hon kan äta under både dräktighet och
digivningen.
Under dräktighetens andra hälft, när fostren växer som mest, och i än högre grad när
valparna är några veckor, kommer hon att behöva allt hon kan få i sig
Sista veckorna av dräktigheten, precis som vid digivning ska utfodra tiken med flera portioner
om dagen för att vara säker på att hon får i sig tillräckligt. Under vissa veckor av dräktigheten
har många tikar sämre aptit. För tikar som äter dåligt under längre perioder måste man
försöka få i dem tillräckligt med näring. Lite ”topping” av ett balanserat färskfoder eller
burkmat kan vara vad som krävs för att övertyga en kräsen tik om meningen med maten.
Utöver näringsriktig mat, lagom mycket motion och en stressfri miljö efterfrågar en valptik
inga konstigheter. Sträva efter att din tiks dräktighet blir en period där hon samlar kraft inför
det stundande arbetet.
Inför valpningen

Redan ett par veckor innan valparna kommer ska förberedelserna påbörjas. Bland det allra
viktigaste är att du har ordnat en bra plats för tiken och valparna att vara på. Deras ”bo” ska
vara skyddat och ostört. Hit ska inga andra av familjens hundar kunna komma in och inga
besökare klampa på av misstag.
I valplådan kan man förslagsvis bädda med tidningspapper i botten. Ovanpå lägger man en
plast- eller vaxduk, över den en fiberfilt. Allra sist bäddar man in hela härligheten med en
frottéhandduk eller ett lakan. Presentera valplådan för tiken och vänj henne vid att ligga där i
god tid före valpningen.
Temperaturtagning
En vecka innan beräknad valpning är det dags att införa en ny rutin: temperaturtagning
morgon och kväll. Normalt har en hund 37,5 till 38,5 grader, en del nästan upp emot 39.
Sista veckan innan valpningen börjar den pendla upp och ner för att något dygn innan
förlossningen göra en rejäl dykning, kanske ner till 36 grader. Det är en indikation på att
öppningsstadiet har inletts, med andra ord: förlossningen är igång.
Väntan innan första valpen kommer blir de flesta gånger ett halvt till ett dygn lång, ibland
betydligt kortare. Har öppningsstadiet påbörjats ska du inte lämna tiken utan sällskap. Många
tikar blir oroliga och skakiga i kroppen. Flera gånger pockar de på att få gå ut och kissa, även
om inget kommer. Under den här fasen brukar de flesta tikar inte vilja äta något.
Utrustning vid valpningen
Det råder lite olika läror om vad man bör ha för utrustning tillgänglig vid en valpning. Följande
är det viktigaste:
 Rena frottéhanddukar i alla storlekar
 Hushållspapper
 Slö sax
 Våg
 Soppåsar
 Block och penna
 En skön madrass för dig att ligga på om det inte finns en säng i rummet. Väntan kan
bli lång!
 Telefonnummer till veterinär
Många vill därtill addera: Desinfektionsmedel, glidslem/vaselin, sterila plasthandskar (det här
kan behövas om du måste hjälpa till med valpningen mer handgripligen) termometer,
bomullstråd och eventuellt en peang för navelsträngen.
Förlossningen
Medan man under öppningsstadiet kan se hur tikens kropp då och då liksom spänns,
kommer de riktiga krystvärkarna först i samband med att utdrivningsstadiet påbörjas.
Temperaturen är nu uppe i det normala eller strax däröver.
Temperaturstegringen är en tydlig indikation på att valpningen är igång. Nu är det som om
tikens tidigare oro övergår i koncentration och fokusering. Hon ska ha det lugnt omkring sig
och känna sig trygg.
När vattnet går
Den ofödda valpen är omsluten av två hinnor, den yttre och inre fosterblåsan. I samband
med att värkarna blir kraftigare spricker den yttre blåsan, man säger att vattnet går. Det
händer ofta att också den inre fosterblåsan spricker och valpen kommer ut utan hinnor. Drygt
hälften av alla valpar föds med huvudet först, hos de andra är bakbenen det första som
kommer ut.

Efterbörden

Varje valp är förbunden med sin moderkaka via navelsträngen. Vanligen kommer
moderkakan ut precis efter valpen, men ibland kommer den först med nästa valp. Dra inte ut
en efterbörd som sitter kvar utan låt den krystas ut i tikens egen takt. Tiken vill ofta gärna äta
upp efterbörderna och ur ett vildhundsperspektiv är det en energisbesparande åtgärd. För
våra hundar har det inte samma funktion. Ett råd från erfarna uppfödare brukar vara att låta
henne äta ett par tre stycken men sedan ta undan dem eftersom de kan resultera i diarré.
Störst kommer först?
En annan erfarenhet som många gjort är att den första valpen av någon anledning ofta tycks
vara den största!? Men det är nog snarare så att fostervägarna inte är lika uttänjda för den
första valpen som för de som kommer efter. Tiken kan därför få arbeta en hel del innan den
kommer ut. Tala lugnande till henne, beröm och smek henne längs sidorna. Just med
förstagångstikar kan man ibland få känslan att de håller igen och inte vill föda fram valpen
därför att de inte förstår vad som händer och närmast förknippar det med att de håller på att
göra ifrån sig i bädden. Beröm därför extra när du ser att hon tar i med värkarna.
Valpens första andetag
När valpen väl är ute slickar tiken bort de hinnor som finns kvar och den nyfödde tar sitt
första andetag. Om tiken till en början inte förstår vad hon ska göra måste uppfödaren själv
snabbt befria valpen från hinnor och det slem som kan blockera andningsvägarna. Massera
den sedan mothårs med en frottéhandduk för att få den torr och stimulera cirkulationen.
Navelsträngen
I samband med att tiken slickar valpen tuggar hon av navelsträngen. Uppfödaren kan försynt
hjälpa till med detta med en slö sax. Klipp av navelsträngen 3–4 cm från buken. För det
mesta blöder det inte alls, men skulle så vara kan man knyta om stumpen med en
bomullstråd eller nypa till med en peang. Den omskötta valpen söker sig till tikens juver och
börjar snart dia. Detta stimulerar värkarbetet och hjälper nästa syskon på färden ut i världen.
Själva valpningen tar i regel mellan ett par och upp till cirka tolv timmar avhängigt hur stor
kullen är. Det händer att ett par av valparna föds med bara någon eller några minuters
mellanrum men det kan också dröja ett par, tre timmar emellan.
När valpningen väl är över slår sig tiken till ro med sina småttingar och lugn råder över
valplådan. En välmående kull består av valpar som äter och sover. Friska valpar är tysta
förutom när de trängs vid juvren eller ger luft åt sitt missnöje för att de kommit vilse i
valplådan.
Lugn och ro
Efter valpningen har tiken en mindre blödning, så kallat avslag, under ett par veckor. Till en
början är den svartgrön men blir alltmer blodlik och avtar efter hand. Det finns tikar som kan
ha lite avslag i så länge som fem, sex veckor utan att det behöver betyda något.
Den första tiden efter valpningen ska präglas av lugn och ro. Låt tiken ligga ifred med sin kull,
men titta till henne med jämna mellanrum. Avstyr alla besök av utomstående, både för att det
kan stressa tiken och för den eventuella smittorisken. Passa själv på att njuta av lugnet innan
stormen.
Källor: http://vimeddjur.se/hundens-draktighet-vecka-for-vecka https://www.skk.se/sv/uppfodning/avel-och-
uppfodning/draktighet/